60 dagar kvar!!

Sådär, nu är det bara 60 dar kvar. Ganska exakt 2 månader. Nu är det hög tid att slipa till det sista på formen. Själv var jag nyss på Gran Canaria och fyllde på fettreserverna med 3 kilo. Benen kändes i alla fall starka och bra, det bådar gott inför mallistrippen.
Om jag inte har räknat helt fel så är vi 16 pers som åker! Det är ju helt sjukt. Snacka om klungspurt till baren.

Tänkte bara lägga in några bilder för att piska upp suget lite.

En härlig serpa på Canarias.

En serpa till.

Hyffsat kåt snubbe i bergen.

Nåja, det det kanske inte var så mycket. Men ett litet inlägg är ändå bättre än inget alls, det måste ni väl hålla med om.
Tjingeling.
/Johan

123 dagar kvar...

Alltså, nu är det bara att bita ihop som Jansson99 säger. 123 dagar kvar innan man står i solen på flygplatsen i Palma men en stor jävla kartong med värsta mullimullhojen. Nya däck, hjul, gaffel ja hela skiten ! Fatta piska begsvägarna med nya SL-hjul och EC90-gaffel.

Plånboken skall vara fylld med fikapengar. Första fikan på första rundan kommer nog bli i Calvia. Bilden på min hoj under det blommande trädet är tagen bara någon ½-mil efter Calvia. Till höger i bild bild ligger Puigpunyent. Många mysiga stopp blir det och några av dem är sådana att man nästan hallucinnerar om dem på kvällen när man ligger i bingen trött efter en dag på kontoret. Kommer ni ihåg lunchen vi tog på den där terassen med utsikt övre havet. Jag tog en bild på Oliver där när han likt Lady eller Lufsen suger i sig pasta och hur vi sedan likt ungar om julafton dundrade vidare upp i bergen igen. Gah ! Solen bränner i ryggen, fartvinden i tunneln innan vi börjar klättringen... Jag minns det som om det var igår. 123 dagar kvar...Här en paus i Palma innan vi for vidare upp till
Binnesalem. Det blev bara 70 km eller något den dagen. På vägen hem från Binnesalem började det ösregna. Jag och Kaijan lågg på rulle hela vägen ner till Palma. Inne i Palma var det kaos. Vi hamnade mitt i rusningstrafiken. Svinkallt och tokblött. Man såg ej dagvattenbrunnarna i gatan som har springor på längsledden vilken gör cyklingen farlig då dom ej syntes p.g.a. allt regnvatten. Snorhalt blev asfalten också. Jag vill helst hoppa in i en taxi men jag tog mig hem på cykeln i alla fall. Stelfrusen.
Efter en varm dusch på rummet och några bira senare så var jag varm och nöjd och cykeln nytoppsad igen. Redo för nästa dags drabbning som återigen blev bergen med serporna. Mmm...
Avslutar med en en bild från min ensamtur. Här
får jag i mig en latte och givetvis ett glas med färskpressad apelsinjuice. Sedan körde jag ner till Andratx. Det åt man pasta och drack en bira i solen. Spanade ut över medelhavshamnen. Njöt en stund för att sedan bege mig hemmåt. Det var då jag blev så brutalt skitnödig och kastade mig i ett dike med en liten begagnad pappersservett i näven. Bilarna susade på nära håll och jag la världens största koblajja. Vilken dag ! :) Sedan avlöpte eftermiddagen som vanligt med några öl i trevligt sällskap på en solbelyst hotellbalkong med utsikt över Medelhavet.
Vi snackade cykling. 123 dagar kvar...
//Skogling

Ännu en teaser!

Snokade runt lite på Youtube, och hittade ett klipp där jag kände igen vägarna från 2007.
Denna är tagen på väg nedför Serra de Tramuntana till Puigpunyient. Vi åkte från andra hållet. En av dom bättre klättringarna, och garanterat serpentiner.
Höjdaren var innan serpentinerna när vi passerade en kalkonfarm, och alla trodde det var Snackjanne som lät :-o

En liten påminnelse...

Var det 158 dagar kvar eller ? Hojen vill ha min svett droppandes på toppröret i solskenet någonstans i bergen norr om Palmanova. Jag vill ha en latte i en bergsby. Jag längtar som fan...

Shit vad jag längtar. Shit vad mysigt dets skall bli. Shit vad solen kommer lysa på oss. Shit vad fin hojen är i år. Shit, shit, shit...

//Skogling

Några bilder från 2007

Lite dagdrömmar på Posten.

Idag satt jag på jobbet och drömde som vanligt. Istället för att tänka på billiga tjejer, vin och parmesan så tänkte jag på cykling. Cykling i Spanien faktiskt.
Jag drömde hur jag plågade min sub 7-kilos hoj uppför bergen, hur benen brände, hur hjärtat bultade, hur jag ser nån framför mig, hur jag blir helt galen och lägger i en växel till och ursinnigt stampar på pedalerna.
Jag drömmer hur jag kommer ifatt en teamklädd tysk, ger honom en salt blick och svischar förbi. Efter varje kurva höjer jag tempot.
Jag hör inga ljud längre, bara mitt inre som skriker att jag ska öka. Endorfinerna sprutar och håret står i nacken. Benen tar aldrig slut. Cykeln kränger och plågas. Jag fortsätter hela backen frustandes och helt maniskt trampandes tills jag kommer till toppen.
Där sätter jag händerna i bocken och pumpar vidare neråt tills jag trampar ur 53-11. En snabb inbromsning, tyngden på yttre foten, däcken kränger kontrollerat i kurvan. Trampar ur växeln igen och full fart mot nästa kurva. Efter en tv-spelsliknande halvtimme kommer jag ner till byns bar.
-One bottle of your cheapest wine por favor! And hurry up, i´m very thirsty.
/J

Varning- kolla inte in den här filmen!

Den är dock inte från Mallis, men duger rätt bra ändå :-o