123 dagar kvar...

Alltså, nu är det bara att bita ihop som Jansson99 säger. 123 dagar kvar innan man står i solen på flygplatsen i Palma men en stor jävla kartong med värsta mullimullhojen. Nya däck, hjul, gaffel ja hela skiten ! Fatta piska begsvägarna med nya SL-hjul och EC90-gaffel.

Plånboken skall vara fylld med fikapengar. Första fikan på första rundan kommer nog bli i Calvia. Bilden på min hoj under det blommande trädet är tagen bara någon ½-mil efter Calvia. Till höger i bild bild ligger Puigpunyent. Många mysiga stopp blir det och några av dem är sådana att man nästan hallucinnerar om dem på kvällen när man ligger i bingen trött efter en dag på kontoret. Kommer ni ihåg lunchen vi tog på den där terassen med utsikt övre havet. Jag tog en bild på Oliver där när han likt Lady eller Lufsen suger i sig pasta och hur vi sedan likt ungar om julafton dundrade vidare upp i bergen igen. Gah ! Solen bränner i ryggen, fartvinden i tunneln innan vi börjar klättringen... Jag minns det som om det var igår. 123 dagar kvar...Här en paus i Palma innan vi for vidare upp till
Binnesalem. Det blev bara 70 km eller något den dagen. På vägen hem från Binnesalem började det ösregna. Jag och Kaijan lågg på rulle hela vägen ner till Palma. Inne i Palma var det kaos. Vi hamnade mitt i rusningstrafiken. Svinkallt och tokblött. Man såg ej dagvattenbrunnarna i gatan som har springor på längsledden vilken gör cyklingen farlig då dom ej syntes p.g.a. allt regnvatten. Snorhalt blev asfalten också. Jag vill helst hoppa in i en taxi men jag tog mig hem på cykeln i alla fall. Stelfrusen.
Efter en varm dusch på rummet och några bira senare så var jag varm och nöjd och cykeln nytoppsad igen. Redo för nästa dags drabbning som återigen blev bergen med serporna. Mmm...
Avslutar med en en bild från min ensamtur. Här
får jag i mig en latte och givetvis ett glas med färskpressad apelsinjuice. Sedan körde jag ner till Andratx. Det åt man pasta och drack en bira i solen. Spanade ut över medelhavshamnen. Njöt en stund för att sedan bege mig hemmåt. Det var då jag blev så brutalt skitnödig och kastade mig i ett dike med en liten begagnad pappersservett i näven. Bilarna susade på nära håll och jag la världens största koblajja. Vilken dag ! :) Sedan avlöpte eftermiddagen som vanligt med några öl i trevligt sällskap på en solbelyst hotellbalkong med utsikt över Medelhavet.
Vi snackade cykling. 123 dagar kvar...
//Skogling